Penningpolitiken (vard. räntepolitiken) är en del av den ekonomiska politik en centralbank utövar för att få ekonomin att fungera effektivt samt dämpa konjunktursvängningar. Europeiska centralbanken (ECB) förvaltar euron och utformar och genomför EU:s ekonomiska och monetära politik med främsta syfte att hålla priserna stabila. Speciellt under 2022 har centralbankens förmåga att uppnå prisstabilitet testats. Det är ännu för tidigt att göra en uttömmande utvärdering om ECB har lyckats eller ej med den uppgiften. Euroområdets inflation steg till 9,1 % i augusti 2022 och förväntas ha stigit ytterligare i september till inemot 10 % ! (förväntas 9,7 %).
En centralbank som följer en stram penningpolitik eftersträvar upprätthållande av prisstabilitet dvs en inflation på omkring 2 procent på medel- och långsikt. Ett av de viktigaste instrumenten är beslut om styrräntan. Styrräntan ”styr” marknadsräntorna (1-12 månaders euribor). Marknadsräntorna och de långa räntorna reagerar på centralbankens penningpolitiska riktlinjer samt beslut. Detta inverkar på valutans värde (euro) på kort och medellång sikt.
En valutas värde påverkas av utbud och efterfrågan men också av valutans ränta. Ifall en centralbank utövar en stram penningpolitik och höjer styrräntan så förstärks valutans värde. USA:s centralbank Federal Reserve (Fed) har utövat en mycket aktiv och stram räntepolitik sedan tidiga våren. Det här har märkts i värdet på den amerikanska dollarn (versus euron). EURUSD har sjunkit från 1,22 till 0,96 dvs euron har försvagats gentemot dollarn. Valutornas räntor eller rättare sagt räntedifferensen mellan USD och euron har ökat. En valuta med en högre ränta lockar mera placeringar (i både korta och långa räntepapper) eftersom den nominella räntan är högre.
En aktiv räntepolitik och av denna föranledda åtgärder (uppställande av styrräntan, penningpolitiska åtgärder bl a penningmängd) inverkar på valutans värde. I vårt fall eurons värde gentemot övriga valutor. En avvaktande och inkonsekvent räntepolitik har tydligt försvagat eurons värde gentemot amerikanska dollarn. En försvagande valuta gynnar exportindustrin och befrämjar ekonomisk tillväxt. Ur den här synvinkeln så har ECB lyckats utmärkt. Men detta på bekostnad av en utebliven prisstabilitet.
Låter uttrycken ”wait and see” och ”strong vigilance” bekanta? Om och när den europeiska unionen med Tyskland i spetsen hamnar in i en recession så kan dessa uttryck igen bli bekan